FÄRÖARNA – dramatisk natur och väldigt vackra får
Färöarna ligger mellan Shetland och Island och för de norska vikingarna som dök upp på öarna i slutet av 700-talet utgjorde de ett naturligt (och praktiskt) stopp på vägen till Island. Vikingarnas kolonisation av Färöarna skedde samtidigt som de anlände till bland annat Shetland och Orkney.
Färöarnas 18 öar täcker 1 396 kvadratkilometer och utöver öarna finns ett ett stort antal kobbar och skär. Av de lite drygt 53 000 invånarna bor ca 22 000 i och kring huvudstaden Tórshavn som ligger på ön Streymoy.
Öarna bildades för 60 miljoner år sedan genom vulkanisk aktivitet men till skillnad mot på Island har den vulkaniska aktiviteten upphört sedan länge.
HISTORIA
Färöarnas tidiga historia är höljd i dimma men man vet att redan under 600- och 700-talen kom iriska munkar till öarna i sitt sökande efter lämpliga platser att etablera sina eremitboningar på.
När de norska vikingarna började ge sig av från Norge för att upptäcka nya områden var Färöarna ett av de första ställen de koloniserade. Med vikingarna följde kristendomen och redan på 1000-talet byggdes de första kyrkorna på öarna.
Under medeltiden var Kirkjubøer på Streymoy biskopssäte och utgjorde därmed det religiösa och kulturella centret på öarna. I början av 1100-talet blev Färöarna ett eget, katolskt stift och på 1200-talet byggdes Ólavskirkjan i Kirjubøer. Denna kyrka är nu den äldsta kyrkan på Färöarna som fortfarande är i bruk.
Strax intill Ólavskirkjan ligger ruinerna av Magnuskatedralen som byggdes runt år 1300. Färingarna själva kallar denna ruin kort och gott för "múrurin" - muren.
Färöarna som ursprungligen tillhörde Norge tillföll Danmark när det dansknorska riket delades 1814 och Norge förenades med Sverige. Ett visst självstyre infördes 1852 och detta självstyre stärktes 1948 när Färöarna hade varit helt avskurna från Danmark under andra världskriget.
EKONOMI
Namnet Färöarna betyder "Fåröarna" vilket får sin förklaring när man ser hur landskapet är beskaffat. Den odlingsbara marken är ytterst begränsad och de områden som kan betas lämpar sig bäst för får men fram till mitten av 1800-talet var jordbruket trots det viktigare än fisket. Först när båtarna blev större och mer ändamålsenliga seglade fisket upp som den viktigaste näringen på öarna. Fångsten bestod mestadels av torsk som antingen torkades till klippfisk eller saltades och exporterades till Sydeuropa.
När Danmark 1973 gick med i EU valde Färöarna att stå utanför unionen men man har trots detta ett begränsat frihandelsavtal med unionen.
Högkonjunkturen inom fisket varade fram till mitten av 1980-talet då Färöarna stängdes ute från delar av sina traditionella fiskevatten. Detta ledde i sin tur till lågkonjunktur när priserna för fiskeexporten sjunk samtidigt som stora investeringslån skulle betalas tillbaka.
Turismen utgör numera en viktig och ökande del av öarnas ekonomi med besökare från världens alla hörn.
ULL OCH STICKNING
Ett tufft klimat kräver rejäla kläder och ullen har alltid bidragit till överlevnaden på dessa utsatta öar i Atlanten.
Det finns idag ca 80 000 får på Färöarna och två spinnerier - Snaeldan som ligger på Eysturoy och Kyrra på Sandoy. Det finns ytterligare en garnproducent på öarna, Navia, men deras garner spinns inte på Färöarna. På våra resor besöker vi alla tre garnproducenterna och vi får även en mycket uppskattad visning av Navia-ägarens egna får där han berättar om "fåråret" på Färöarna.
De färöiska mönstren är ofta distinkt grafiska med bland annat små fyrkanter och romber. Historiskt spelade stickningen en viktig ekonomisk roll och stora mängder stickade plagg exporterades med början redan på 1500-talet.
Det finns även en spetsstickningstradition på Färöarna som man kan se i vackra sjalar med en fin bård i mitten som gör att sjalen ligger extra bra över axlarna.
De färöiska fåren är makalöst vackra och det är väldigt lätt hänt att ett eller annat fårskinn får följa med hem. Fårens färger och tecken är oerhört varierade och namnen på färgerna och tecknen är i princip desamma på Färöarna och Shetland. Färöiskan och norn, det språk som talades på Shetland fram till mitten av 1800-talet, har ett nära släktskap och ursprung och stammar från det språk vikingarna talade när de koloniserade de båda ögrupperna.
NATUR OCH VANDRINGAR
Det färöiska landskapet är väldigt dramatiskt med sina berg som går rakt ner i havet. Det högsta berget, Slættaratindur, är 880 meter högt och det finns flera andra nästan lika höga toppar. Med andra ord är mängden platt mark ytterst begränsad (och där den finns ligger det i allmänhet en fotbollsplan).
Det är som sagt ett kuperat landskap och man får vara beredd på en hel del höjdskillnader när man ger sig ut på vandring där - men väldigt väl värt den eventuella ansträngningen!
En av de relativt få sandstränderna på öarna ligger i Fuglafjørður på norra sidan av Eysturoy. Här kan den som vill ta ett dopp, vilket händer på våra resor. Tack vare Golfströmmen kan vattentemperaturen vara tvåsiffrig under sommarhalvåret så varför inte passa på?
Längs den långa kustlinjen häckar otaliga sjöfåglar och de fina små lunnefåglarna är en av arterna som tillbringar somrarna på öarna. I mitten av augusti är häckningssäsongen över och då återgår de till att guppa runt på havet tills det är dags att börja om igen i april följande år. Andra arter som häckar på öarna är bland annat stormfågel, sillgrissla och havssula (och en eller annan garnmås).
LÄSTIPS MM
The Land of Maybe av Tim Ecott
Denna bok rekommenderas varmt. Författaren skildrar öarna från en flitig besökares perspektiv och han tar upp många olika delar av det dagliga livet på Färöarna.
För den stickintresserade finns bland annat följande böcker:
Faroe Island Knitting av Svanhild Strøm och Marjun Biskopstø
Det finns även två böcker med mönster utgivna av Føroyskt Heimavirki, en med spets- och sjalmönster (röd) och en med flerfärgade mönster (svart).
Den dansk/färöiska deckaren Trom som man kan se på Viaplay. Värd att se både för innehållet och de fantastiska vyerna.
För mer info om öarna:
